Författaren tillsammans med Pekka Kuusisto på Kaustby folkmusikfestival 2016. Foto av Risto Savolainen
Skrivet av Tove Djupsjöbacka
Ganska ofta frågar folk mig hur jag upptäckte folkmusiken. Frågan är om den någonsin var förlorad, om jag verkligen var tvungen att hitta den separat? Mitt eget svar är att även om folkmusiken alltid har varit en del av bilden på något sätt, så måste den upptäckas och tillägnas separat och aktivt.
Jag var till exempel tvungen att lära mig några av upphovsmännens namn, så att jag visste vem som gjorde musiken och var jag kunde hitta den. När man väl har fått tag i en tråd kan man nysta upp den och hitta andra liknande trådar. Tycker du om Om Pekko Käpinen? Då kommer du förmodligen att hitta Pekkos egna album först, sedan alla andra album som Pekko är inblandad i, sedan alla album från Pekkos partners ... Och resan tar aldrig slut!
För mig var det tre saker som var avgörande i mitt aktiva upptäckande av folkmusiken. Livebandet, vars entusiaster aktivt lyssnade på folkmusik (Garmarna var det främsta bandet på den tiden), och körerna, som sjöng allt från Gjallarhorn till sydafrikanska folkvisor.
Hur är det med den tredje och kanske viktigaste? Ja, naturligtvis, Kaustby folkmusikfestival! Utan Kaustby skulle jag definitivt inte arbeta med folkmusik. I Kaustby har jag upplevt allt från poesisång till guineansk nationalbalett och allt däremellan. En gång i tiden var det en tonårsflicka som upplevde Taraf de Haïdouks i Kaustie, med resultatet att hon var tvungen att gå hem, ta bort strängarna från stråken för att få den berömda, omöjligt coola lindningseffekten på violinen...
I början handlade det om att följa vissa band, men nuförtiden försöker man också lämna utrymme för överraskningar. Vem vet när JPP kliver upp på en mjölkbrygga och gör en akustisk överraskningsspelning mitt på ljusa dagen? När du äntligen får en kaffepaus kanske du hittar ett toppband med en kaffekaka intill. Ibland är det svindlande att bläddra igenom programmet, eftersom det finns så mycket att välja på. Mitt personliga tips för handhållen programnavigering: försök att se så många olika scener som möjligt. Samma artist kan vara helt annorlunda på Café Mondo än på Pelimannitalo. De intima, akustiska lokalerna är oöverträffade när det gäller atmosfär. Förra året gjorde den nya Mauno Macaque ett särskilt intryck.
För en förstagångsbesökare kan resan till Kaustby vara mentalt lång. ”Det är så långt bort”, säger folk och undrar hur de ska ta sig dit eller om det finns någonstans att bo. Men om man vågar sig på resan riskerar man att hamna i ett dåligt beroende - efter det kommer man garanterat att åka till folkmusikfestivalen varje år. Där kan du kasta dig in i den goda stämningen under en hel vecka, för för en gångs skull är folkmusikälskaren inte alls marginaliserad. Utan bland sina egna.
*
Författaren är informationschef för Kaustby folkmusikfestival 2017, musikjournalist och kulturarbetare i Helsingfors. Hans egen kulturblogg finns på www.pinnanalla.fi Och som man kan ana av efternamnet finns rötterna i byn Djupsjöbacka, 7 km sydväst om Kaustby.